Sub 2.50 av Mikaela!!!


10/5 Kungsholmen runt, halvmara. Seger i loppet på nytt klubbrekord. 17/5 Göteborgsvarvet, halvmara. 10:a totalt och fjärde svenska dam. 31/5 Stockholm marathon. 10:a totalt och fjärde svenska dam. Nytt klubbrekord. Mikaela Kemppi fortsätter sin enorma utveckling även i år och har inlett säsongen på bästa tänkbara sätt. Här kommer en liten intervju med klubbens damstjärna!

 

Till att börja med. Stort grattis till dina resultat! Mycket imponerande!

Tack det känns bra!

 

Är du lika nöjd som jag tror att du är?

Jo … direkt efter loppet var jag inte sådär jättelycklig, jag kände mig mest tom men efter en natts sömn och jag tog in vad jag faktiskt gjort så känns det kanon! Först tänkte jag mest på att det inte gick perfekt, att jag tappade andra halvan men så tänker jag lite till att jag faktiskt har klarat 2.50 vilket var mitt mål! Nu är jag enbart nöjd!


Hade du själv förväntat dig detta?

Jag visste att det är ungefär den kapaciteten jag hade en bra dag om jag fick till det så visst, det gjorde jag. Jag hade laddat för sub 2.50 och också sagt till omgivningen att jag skulle göra det så det är enormt skönt att det gick!


Berätta lite om själva loppet

Jag trodde det skulle gå enklare fram till halvmaran om jag ska vara ärlig. Jag hade målat upp en bild av att flyga fram första halvan men det var lite halvjobbigt hela vägen så först blev jag lite småchockad och undrade vad som stod på. På Djurgården minns jag att jag fick säga åt mig själv att bita ihop. Vad trodde du egentligen? Att det skulle vara en walk in the park att springa på 2.50 liksom. Skärp till dig!

Du kanske har höjt ansträngningsnivån mot vad du klarat förut också?

Jo, det är klart. Jag har ju högre tempo nu och det är klart det blir jobbigare. En annan grej med loppet var att jag sprang ihop med väldigt många tjejer. Jag har aldrig sett så mycket tjejer förut i ett lopp! Nu var det Josefin Gerdevåg, Louise Wiker, en Ullevi-tjej och två andra. Det var jättemånga och långt in i loppet så det var lite annorlunda.  Så vi tjejer sprang nog och bevakade varandra lite i alla fall, haha.

Så du tänkte placering och inte bara tid?

Nä, jag tänkte faktiskt bara tid. Det var det viktiga. Det jag tänkte på under loppet var att jag visste att Louise Wiker jagade EM-plats så jag blev förvånad att hon var med eftersom hon borde ju springa på sub 2.45 om EM-platsen skulle vara aktuell. Och jag släppte Josefin då hon sprang lite för snabbt i början så visst, jag sprang och tänkte lite på tjejerna det gjorde jag. Men mest gick jag för 2.50 och brydde mig inte alls om placering.

Men det var inte så långt upp till bronspengen (I SM) …

Jo men … jag låg ju rätt så tight med Louise och flera skrek att nu är det SM-brons men jag var så trött och tänkte att jag skiter väl i bronset och nu med facit i hand så var det egentligen inget snack om saken. Hon låg i min rygg och spurtade sedan om mig sista 2km och satte 30s på mig så helt klart var hon starkare och för henne var det tvärtom; hon sket i tiden och ville bara ha bronset i det läget. 30s låter kanske lite men det är mycket och jag fick verkligen ut allt jag hade i kroppen den dagen. Jag gjorde mitt bästa och det är jag skitnöjd med!

Ditt tävlingsprogram ser vid första anblicken något "riskabelt" ut men det verkar ju som att du presterade på topp hela maj. Hade du kontroll?

Jag får ju hjälp i min träning. Jag tänker inget på det utan pappa (Mauri) gör mina program och jag litar helt på honom. Skillnaden vad jag har gjort mot många andra i klubben är att jag slutade ganska tidigt med de långa passen. Under våren har jag i stället sprungit några riktigt hårda 20km-pass och halvmaror men jag gjorde inte så mycket längre pass. Filosofin med det är att den något lägre marafarten ska kännas bekväm efter de här passen samtidigt som risken för överträning blir mindre.

Så de två halvmarorna var egentligen träning?

Det är klart man vill springa bra på träning men jag hade aldrig ställt upp i två så där täta lopp om jag inte trodde det skulle leda till att jag blev bättre på maran. Annars kanske jag skulle valt en av dem. Men det ingick i mitt program. Jag gör ju ofta så att jag byter ut träningspass mot tävlingar för att jag både gillar att tävla plus att det blir som riktigt bra träningspass. Det är liksom svårt att springa så hårt själv som det blir på tävling. Däremot får man ju naturligtvis vara lite prestigelös och inte toppa inför varje tävling, det går ju inte persa varje gång då.

Ett klubbrekord till på köpet blev det ju i alla fall …

Ja, nu gick ju de två halvmarorna väldigt bra men de var primärt träningspass inför maran, så var det. Men jättekul att jag nu har klubbrekord på både hel- och halvmaran! Men det var bara bonus liksom, haha.

Du är grym på att prestera när det gäller. Är det ren talang eller vad beror det på. Hur gör du?

Ja, det är ju till stor del pappas förtjänst. Han bromsar mig när jag blir för ivrig och vill göra mer. Jag har ju blivit påverkad av många andra som kört mycket långa hårda pass under senvåren och jag har ju sagt till pappa att borde inte jag också köra sånt? Men han har varit hård och sagt åt mig att hålla mig till mitt program. Det gäller att välja sin egen väg och vi har trott att det här ska funka för mig. Att lita på det. Och det gick ju bra, haha. Det är så lätt att bli övertränad, tappa motivation och bli skadad om man kör för mycket så jag är evigt tacksam för stödet.

Tittar man tillbaka så har du ju faktiskt lyckats i de flesta tävlingarna du kört.

Jag började ju be honom om hjälp efter att jag fött barn och fick snabba resultat ganska fort och det var då jag insåg att det är viktigt HUR man tränar. Inte bara att man tränar. Och det gäller ju att väga in det övriga livet i det hela så det går ju absolut inte kopiera andras upplägg rakt av. Olika upplägg passar olika människor, det är viktigt att poängtera! Hur mycket tid har man? Hur mycket tid vill man lägga på att träna? Det finns ju olika vägar och nu har vi hittat en väg som passar mig.

Ja, det är inte lätt att prestera på topp när man vill prestera på topp. Hyfsat många i klubben som ”underpresterade” ändå. Har du någon teori om detta?

Kanske är det så att många har legat och kört lite för mycket långpass lite för länge och därmed inte hunnit få upp formen som de önskat nu fram till SM. Vissa har ju kört ganska hårt och långt ända in till SM. Men jag vill verkligen hylla klubbens gemensamma koncept där de officiella långpassen slutar i mars, det tror jag personligen är perfekt. Det är inte så att mitt upplägg kanske är det bästa för någon annan men för mig är det perfekt.

Man ska inte prata om en dams ålder men jag kan inte låta bli. Dina resultat är extra imponerande med tanke på att du började löpträna 2008, 35 år gammal och har sedan dess haft en kraftig utveckling. Dessutom har du hunnit med att föda barn mitt i alltihop också.  

Ja, det är helt galet egentligen. Men samtidigt kanske lite kul om det kan inspirera andra, det är aldrig för sent! Man blir bättre av att träna, så är det. Haha. Och många långdistansare är ju inte purunga så framför allt på lite längre distanser kan man ju förbättra sig ganska långt upp i åldrarna.

Hur länge tänker du satsa då?

Jag kommer alltid springa men på vilken nivå och hur mycket vet jag inte just nu. Jag springer så länge som jag tycker det är kul. Jag skulle aldrig tvinga mig att springa om jag inte var sugen på det. Jag försöker ta en sak i taget och nu när maran är avbockad så vet jag inte ens riktigt hur resten av säsongen blir exakt men helt klart kör jag på denna säsong ut i alla fall. Sedan får vi se!

Hur ser resten av säsongen ut?  

Som sagt, jag vet inte exakt. Jag är lite vilsen eftersom allt fokus har legat på Stockholm men det blir såklart flera lokala tävlingar och så är jag anmäld till en mara i Tyskland i höst men är inte helt hundra om jag kör den. Vi får se men jag ska bidra så mycket jag kan till att vi ska vinna långloppscupen igen i alla fall! Och jag hoppas flera är med och bidrar såklart!

Vad säger du om klubbens arrangemang

Jag är supernöjd med både bussresan, tältet, matpauser tillsammans och hela stämningen. Det var grymt kul! Och langningen fungerade perfekt. Kunde inte bli bättre! Jag kände verkligen uppbackningen och att alla stöttade varandra både i med och motgång. Det är fantastiskt vilken styrka vi har i klubben!

Handen på hjärtat. Hur skönt är det att ge i princip alla killar i klubben tjejdäng?

*Skratt*. Vi brukar skoja lite om det där med hur känsligt det är egentligen men det är klart det är på skoj. Jag bryr mig om mina mål och kan jag bidra och hjälpa andra fram till sina mål på köpet är jag glad över det.

Ja, att bli slagen av Mikaela Kemppi är ju faktiskt inte så skamligt, haha …

Haha, jag hoppas inte någon tycker det är jobbigt att bli slagen av mig och tycker de det är de välkomna att ta revansch, haha!

Intervjun genomförd av Mikael Selvin 140603

 

PS. Läs gärna en tidigare intervju med Mikaela DS.  

 

 

Copyright Örebro AIK 2009